Sitter och peppar Within Temptation på Spotify just nu. Jisses, vilka minnen jag får rushande tillbaka. Både bra och dåliga, men jag gillar det.

Igår pratade jag med Honom :) och vi pratade om hur han hade det och sånt, och sen om filmer som vi vill se och han sa "Varför sa du inte att du ville se Inglorius Bastards, jag har ju massa gratisbiljetter!". Och hur fan ska jag kunna veta det ^^ så jag sa det och sa också att han kunde lika gärna ha frågat mig om jag ville gå på bio. Då säger han "Ja jag tänkte ju gå på bio med dig någon av sista dagarna innan jag åkte men du verkade vara så upptagen, sen gick tiden bara för fort.
Ååååh, varför frågade han inte bara, för jag hade kunnat avboka nått av skiten :D

Anyways så vart jag happi happi horsie. Nu ska jag peppa mer och wow till detta.

HAHAHAHAHAHA JAG DÖÖÖÖÖR....
youtube -> tourettes guy
har peppat det hela kvällen, och det är okej att skratta åt det även om det är synd om honom för han kan inte leva ett normalt liv. Men fan så han är awesome!!!

The Billy is a nocturnal creature, it dwells in the forrests outside vasteras, lonely cutting wood which is forced upon the Billy by its Mother.

Idag har jag vart helt nere, kändes som jag gick in i en vägg liksom. Gick inte att se framåt eller gå framåt. Men såna dagar är sköna ibland, då man inte vill prata med någon eller göra nånting utav värde.
Fick mig lite tid att tänka helt enkelt.

Surfade runt lite och hittade en kul blogg!
I den här bloggen hittade jag en lista med sju steg till lyckade relationer och jag vart road och intresserad direkt! Dags att fortsätta surfa runt.
GOGOGO

Favoritlåt.

Igår så var jag och Emeliè i björnöns 5km spår och vi gick/joggade hela! Det tog oss 50min och jag är nöjd som en sate, men mina smalben har en otrolig träningsvärk. Känns som att jag har slagit i båda eller nåt.
Efter promenaden så åkte vi till Jenny och låg på en gäsmatta och snackade medans Nicole (Jennys lillesyster) busade runt, sen kom Nina och satt med oss ett tag (Jennys mamma) tills hon gick in med Nicole för att ge henne ett par rosa princess klackskor.

Vi sitter kvar ett tag och sen så blir vi bjudna på middag, ås jag och Emeliè åkte hem och duschade o fixade oss och drog tillbaka dit för att äta en tjejmiddag (Johan var med på ett hörn ett tag också, Jennys lillebror). Drack en öl och ett glas vin och mådde finemang!
Efter maten drog vi vidare till djäkneberget och visade Jenny fenomenet i den där ån med vatten som sprudlade. Hon skrattade. Vi gick till lekparken och busade runt med flumm i tankarna och sen gick vi och satte oss på ett hörn och snackade. Kvällen slutade hemma hos Jenny framför tvn och lite tjejsnack och sånt.


Nu imorse när jag vaknade så minns jag lite ur min dröm. Jag var en väldigt snygg man som var konstnär och målade av objekt såsom kvinnor. Sen kom en tjock thailänderska med världens största tuttar och jag vaknade med tanken "uhhhhhhhhh."
Efter ett tag går jag och borstar tänderna och så hör jag ett konstigt ljud som lät ungefär "schhhh" och jag blir skiträdd för det är bara jag som är vaken, Jack sover ju. Så jag stänger av vattnet och lyssnar ett bra tag och hör inte ljudet igen. Men när jag fortsätter borsta tänderna så hör jag det där ljudet igen. Upptäcker då att det är jag som låter när jag andas med tandkräm i käften.

Har precis druckit upp min morgonkopp med kaffe, har tagit morgon snusen och ska klä mig i träningskläder då jag och Emeliè ska på promenad på björnön, 5 km. Valde björnön för vi slog våran tid sist vi gick och förstod att vi behöver en längre sträcka.

Wish me luck, and may the force be with you.

Det finns så mycket jag skulle vilja skriva, men jag finner inga ord konstigt nog. Hoppas man får lite inspiration imorgon på min och Emeliès promenad. Kanske blir lite visare för varje promenad vi tar?

Sen får jag smått lite panik för jag börjar förstå att folk håller på och försvinner ur mitt liv just nu. Farmor, Han, Alex.. Vem står på tur?
Nu kanske till något vettigt.

---

Jag vill alltid ha det jag inte kan få.
Det har speciellt vart om killar i mitt liv, och jag tror det är därför jag har avverkat så många förhållanden de senaste åren. Jag sitter och suktar efter en kille, åtrår honom och vill ha honom. Sen när jag väl får hans kontakt, hans blick möter min och vi börjar få en relation, vi har sex och inleder ett förhållande och jag är nu en del av hans liv, så vill jag inte ha honom längre.
Och det är förmodligen för att jag från första början inte ens har haft riktiga kärlekskänslor för honom utan bara vart sexuellt attraherad av hans kropp och hans sätt att vara. Jag måste nog erkänna att jag är nog lite förälskad i jakten på honom också. Killar jag ser på krogen eller stan (osv) som verkar angelägna om att få mig, eller helt enkelt ger mig känslan av att "han är för enkel att få" har aldrig intresserat mig, för att det finns ingen lek eller jakt där. Det kan gälla vem som helst, och oftast så är de killarna riktigt bra killar också. Stabila och har det klart för sig vart dom är och vart dom ska.
Men när det kommer till killar som jag måste ha så går jag in i leken för att få honom, och det hela tar start så känner jag den där kärlekskänslan och jag kommer på mig själv med att inte veta om det är äkta eller inte. Och hela den där känslan gör det så sjukt svårt för mig att hitta någon. Ibland är det lätt, för känslan försvinner efter den sexuella akten och jag har kommit hem.

Därför berättar jag sällan om killar jag precis träffat och sånt, för jag vet inte ens om det är äkta eller bara en grej som vi gör då och då. Sen kan det vara för att jag skäms också. En tjej ska väl inte hålla på såhär? But then again, jag är ingen riktig tjej heller. Jag är en i kill-gänget och jag tror att det hjälper mig en hel del att få killar jag vill ha för jag vet hur de flesta fungerar.
Sen blir nästan alla imponerade av att jag är en databrud och dom tycker det är så sjukt charmigt och sött när jag börjar prata om datorer, dom ser mig som en femåring som precis lärt sig cykla utan stödhjulen, så dom sitter där och apploderar och ger en beröm. Kanske till och med frågar frågor som dom själva vet svaret på, bara för att jag ska få känna mig speciell. Hemligheten är bara det att jag vet att dom gör sånt och jag spelar med för lekens skull.

Kanske är jag en sån där brud som ska gå genom livet utan riktig kärlek och bara killar i ett led som jag avverkar och använder tills jag tröttnat på dom.
Menar, jag hade en skitsnygg kille, asbra på alla sätt, gemensamma intressen, han var inte som de andra i mitt liv och jag kände pirr i magen varenda gång jag träffade honom, fast vi hade haft sex flera gånger innan, men ändå så hittade jag ett sätt att sabotera det på. Bara för en bad guy som var spännande och behandlade mig som en hög med skit..
Kan iallafall säga att det inte går långt mellan timmarna då mina tankar slår över till honom faktiskt. Dels för skammen hur jag hanterade situationen och dels för att.. ja, jag saknar honom.

Kräftskiva -09
 


Förfest hos mig



Chill hos Madde

Imorse avled min älskade farmor.
Allt som ekar i mitt huvud är det hon sa till pappa innan han åkte hem från skåne.
Sakna mig inte allt för mycket, för jag kommer alltid att vara vid eran sida och vaka över er.
Det går inte att beskriva med ord hur mycket hon betydde för mig, för hon var den mest fantastiska person jag har mött i hela mitt liv och utan henne hade jag inte vart den personen jag är idag.
Och jag önskar att hon fått mer tid i livet så hon kunde mött de personer som håller mig uppe om dagarna. Eller ja, en person kanske egentligen och det är ju Emeliè. Men jag ville så gärna att hon skulle mött min framtida man, se mina framtida barn, se hur jag klarar mig genom livet. Jag önskar så mycket att hon kunde fått mer tid i livet för jag lovade henne att berätta hur mitt kärleksliv var (hon älskade att höra om mitt kärleksliv och mina äventyr rent generellt, och hon älskade speciellt att höra vad som rör sig runt i mitt huvud).

Nu undrar jag bara när vi ska åka dit.

Sjökrogen ikväll.

Hade ett äventyr förra helgen. Tappade min väska och jag fann den inte hos min moster där efterfesten var eller i Fredriks bil som skjutsade hem mig och markan. Så jag vart orolig. Gick till Mcdonalds och frågade om dom hittat den då det var där jag sist hade den, men nej.
Gick och spärrade bankkortet, lika bra så.
Går till polisen för jag tänkte att någon kanske var så snäll att dom lämnade in den. Så går till hittegods och yes, där var den. Utan min hundring, bara några småkronor, men allt annat var kvar. Leg, bankkort, hårspray och hemmanyckel. Mirakel säger ni va? Om jag ändå inte hunnit spärra mitt kort säger jag.

Men nu har jag fått mitt nya kort. Och allt är frid och fröjd. Ska diskutera förfest lite mera med mor o far, dom är och gymmar nu dock. Annars vet jag itne vad jag gör. Gråter? Det funkar alltid, fniss.

Nej, vi hörs.

Nu har jag kommit hem från en 40 minuters rask promenad med älskade Emeliè :) Riktigt skönt kan jag säga! Sen vart vi halvt attackerade av en golden retriver, men han ville bara hälsa innan han sprang tillbaka till sin ägare.
Så, nu äre ändring på schemat! MOTION.

Ikväll så ska vi till sjökrogen eller nånstans :P Ska iaf festa party party. Skumpart för övrigt på sjökrogen och eftersom jag aldrig vart på ett sådant så why not.
Nu ska jag laga nudlar och leka japan. tjing tjong sayonara.

Vart nyss ägd av 4chan :( tog en bild på mitt moment, tyvärr kunde jag inte backa mer med kameran för då skulle ni inte sett vad det stod.. Men det är en colaflaska som ni kanske ser.

Pappa: Kan inte du göra fem koppar kaffe?
Jag: NEJ! Jag ska köpa chilinötter.
Pappa: Men kan du inte göra kaffet innan du går då?
Jag: Jo, men först måste jag kissa
Pappa: Skönt!
Jag: Jag hoppas det
Pappa: Det brukar vara skönt!

En av våra dagliga och vanliga konversationer. Jag gillar dom.

Idag bär det av igen till sjökrogen, känner mig som en stammis :P Att bartendern känner mig hjälper inte direkt heller haha. På tal om honom (vars namn jag inte ens vet, strange enough) så såg jag han på stan och han hälsade, kände inte ens igen honom först, it was cool.

Så jag ska hoppa in i duschen nu och klä mig och sen köpa pizza åt jack och mamma, och cigg åt mamma också såklart :p Så i hörs och ses i dimman ikväll, lovar bilder också till imorgon för jag har laddat kameran FNIZZ.

Nu blir det lite bilder som jag inte lagt upp pga slack, men här kommer en attack av bilder från olika dagar! ENJOY!

Bada på björnön


Bada på Framnäs


Film hos Madde och sen Sjökrogen


Öla på Bäckby med Emeliè och Peter


Förfest hos Jonas och Miriams Firande



För övrigt så fyller jag år om en månad :) glöm inte bort!

Det var mina sista ord i senaste inlägget, och tro det eller ej (!) så ordnade sig det med honom. Jag fick veta vad det var som hade ändrats tvärt och ja.. Allt är bra nu. Fattar inte hur världen funkar ibland, och det är väl lika bra det.
Skulle skriva vad det var som vart fel om det inte är tystnadsplikt, s'atteh..... Och så orkar jag inte helt enkelt. Nu låter vi det vara och slutar jinxa allt runtom mig.

Pappa har inte kommit hem idag iaf, vi vet inte när han ska komma hem från Ystad och det gör nog inte han heller. Men tänker inte direkt tjata på honom om att komma hem för han får vara där så länge han vill. Det handlar ju förfan om farmor.

I förrgår bad jag för första gången till Gud sen min mormor dog, i hopp om att kanske få någon sorts respons. Jag vet inte egentligen vad jag förväntade mig av en bön, men eftersom jag hört massa coola saker av tex Markan så gav jag det ett försök.

Jag bad för min farmor som ligger döendes i en sjukhussäng, jag bad för att mitt kärleksliv skulle ordna sig med en viss person, jag bad om styrka och vägledning inom mitt arbetsliv.

En dag senare ringer pappa och säger att dom har slutat ge dropp till farmor och hon kommer förmodligen dö inom tre-fyra dagar, precis som mormor när hon var utan dropp och bara fick morfin. Sen går jag ut på krogen för att få ha lite kul och tänka lite på annat, så träffar jag honom och allting börjar bra, det går som på räls men helt plötsligt så är det något som ändras och det blir tvärtom. Det går inte bra, det blir missförstånd på missförstånd och jag åkte hem med Emeliè fast det var planerat annat. Jag flippar ur och vill inte prata om det.

Så gör jag något dumt (kanske ni tycker) och smsar Alex och kastar allt som finns i mig på honom och han ringer upp. Jag fortsätter ordbajsa allt som pågår i mitt huvud, och vi bestämmer möte så jag kan få någon sorts stöd. Han förstår fortfarande vad det handlar om då han själv vart där jag är.

Nu sitter jag här och vet inte vad jag ska tycka eller skriva eller känna ens. Nu låter jag allt vara tills det ordnar sig av sig självt.

Kom nyss hem från Framnäs där jag solade och badade med Emeliè, Linda, Jenny och lilla Nicole ^^ Var riktigt skönt och roligt. Badade en hel del med Jenny och Nicole och försökte lära henne simma, och det gick väldigt bra för henne när hon tog det lugnt men ibland vart hon för hetsig och fick panik så hon sparkade vilt med benen. Men stolt vart man :)

Vi åkte dit i Ninas (Jennys mammas) bil, eftersom annars fick vi inte plats i Emeliès bil, då den har en maxvikt på 4 pers (om dom väger 65kg var). Men det var mysigt och kul :) senare ikväll ska vi till Markan och se på kärleksfilmer, haha! Får väl se vem som gråter först ;)

Nu ska jag fixa någonting att äta. För övrigt så har jag lyckats (as always) bränna mig på armarna och blivit lite röd. Me ndet är en skön känsla! Och jag ska njuta.

Nu har jag haft en väldigt produktiv morgon! Började med att ta dagens piller, första snusen, ett glas vatten och slutligen pissa. Men det är inte det produktiva! Tro det eller ej.

Jag städade mitt rum, eller min sida av rummet då jag delar rum med två bröder. Tänker inte städa efter dom igen som jag gjorde sist, då var jag heeeelt slut. Iofs är jag det nu också, var ett helvete o vika o fixa. Sen när man var klar och satte sig för att damma av tv bänken och sortera diverse tv-spel så sätter sig gammelkatten och pissar bakom min rygg, rakt på golvet. Fattar inte vad som for in i henne? Hon har inte pissat någonstanns än i lådan sedan hon var kattunge. Nej så jag flippa ur och hämta skurhinken och svor medans jag torkade upp hennes röra.

Nu snackar jag med Emeliè om kurragömma och annat gott. Hörsdå

Idag var jag i kyrkan som vanligt, och det var lite freaky predikan måste jag säga.

Och sedan dess har jag ätit supergod mat hemma, och sett på Criminal Minds. Criminal Minds är en asbra serie där ett team FBI agenter måste tänka som seriemördare osv för att kunna hitta och lösa fallen. Ser på sista avsnittet nu och det är väldigt spännande! Det heter "To hell.. And back" och det är de två sista avsnitten i ett enda, så det gör det här avsnittet 1h24min långt. UNDERBART! Har laddat med chips och cola så nu kommer jag vara upptagen ett tag :)

Nu vet ni det, coola ner er lite och sov gott sen.

Ni som känner mig och Ni som läser min blogg vet att jag har väldigt få negativa egenskaper, och jag är snygg bäst och vackrast. Eller hur?

Ändå så har jag en liten svaghet just nu som jag tänkte berätta för er om.
Jag har väldigt svårt för att förstå att människor i min omgivning, vänner som ovänner, inte är som mig personlighetsvis och via tankesätt. Jag vet att folk inte har samma höga självförtroende som jag har, och jag vet att folk har svårare att göra vissa saker än vad jag har, men problemet är att jag förstår det inte.

Det är väldigt simpelt i mitt huvud. Vill jag göra något så gör jag det. Vill jag ha på mig något som inte alls är moderiktigt så har jag det.
Till exempel: En del av mina vänner sitter på krogen vid ett bord och säger "gud vad han/hon är snygg" och sen gör dom inte mer åt det, utan sitter och fantiserar om vad han/hon skulle vilja göra för att få kontakt med denne. Om det var jag som satt där och sa den kommentaren så hade jag därefter gått fram och sagt hej eller försökt få dennes uppmärksamhet. Konstigare än så är det inte, och det är så himla enkelt för mig så jag förstår inte ibland varför ingen annan kan göra så som jag gör.

Ibland så känner jag bara att det är så fel att folk gör så, inte vågar ta chanser. Det värsta som händer är inte att du dör när du går och pratar med en främling, du dör inte om du har på dig ett knallorange linne publikt.

Det här problemet och svagheten jag har märker jag i andra fall också. Som när jag ska hjälpa någon med datorer.. Och jag berättar hur dom ska göra och ändå så frågar dom "hur?".... Då brister det i mitt humör, för i mitt huvud så är det så jävla enkelt som det kan bli! Jag förstår inte  varför dom inte ser det jag ser, och gör det jag gör. Antar att det är något jag får jobba på, att ha lite mer tålamod och förståelse för mina vänner och inte ta det personligt när dom inte förstår en sak som jag förstår direkt.