Jag behöver distans. Varje gång någon smsar mig, ringer mig, skriver till mig på msn så känner jag ett stort Nej i mitt huvud, att jag inte vill svara just för att någon kontaktar mig. Det känns så.. Framtvingat. Jag vill ha det på mina egna villkor. Jag kontaktar, inte ni.

Det påminner mig om tidigare förhållanden, där killen pushar mig eller säger mysiga & söta saker till mig och jag vill bara gå åt det andra hållet. Vill han kyssa mig så viker jag undan, vill han gå på bio med mig så säger jag nej, just för att det är hans villkor och inte mina.

Jag känner att jag behöver ta en paus från allt. Jag vill känna kontrollen igen, att det är Jag som bestämmer och inte ni och jag vill känna någonting annat än ett oändligt mörker. Jag vill kunna känna nånting överhuvudtaget, för just nu är alla mina känslor instängda i mig för jag vågar inte låta dom komma fram ifall det blir för mycket och jag kommer kollapsa. Jag tror det är därför som jag känner någon form av panikångest, eller åtminstone ångest, för jag vet inte hur jag mår för jag inte vågar känna efter. Visst har jag några lyckliga korta stunder och några långa arga stunder men dom försvinner så fort jag försöker tänka på dom för att någonting skyddar mig känns det som. Som att mina tankar och känslor är för starka just nu när jag är så svag.

Så jag tar en paus på obestämd tid från att vara social på riktigt, utan den här masken jag har. Nånting är seriöst på gång och jag vill inte bli pressad till att ta tag i något jag inte är beredd att ta tag i än.

Snart åker jag iväg till malmö för den underbara konserten med Depeche Mode. Det kommer bli magiskt!
Nu sitter vi och väntar på att Patrik ska komma hit med bilen så äre bara o fara. Förresten, jag är supertrött.

Detta. Är. Sjukt.

Hahahahahahahaha är bara tvungen o säga det igen. THIS IS WHY WE CANT HAVE NICE THINGS!
jag förstår inte ens varför det är så roligt :D ni måste nog kolla i mitt huvud för o förstå. För att detta inte ska bli ett meningslöst inlägg så ger jag er en till bild, som också får mig att skratta!


klickbar

ah joels och min konversation också glömde jag. Jag dog av garv.

Jag ska börja nyttja vårat nintendo wii fit mera. Sen har jag lite kaninabstinens Och jag skrattar oändligt åt "THIS IS WHY WE CANT HAVE NICE THINGS"-cat. Och på lördag ska jag på dop för lilla Ella, 7r3vl1g7. Sen ska jag nog eventuellt ut med emelie efteråt. Imorgon ska jag spela och vara lat hade jag tänkt. Besöka en djuraffär och vara AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHW PUTTINUTTI.
Och på söndag åker jag till malmö för Depeche Mode konsert på måndag! POW IN UR FACE, THIS IS AWESOME!
bjuder på lite funz nu.

---

---

Den laggar inte, det är din dator som inte hänger med i 2010 talet nub.

Ny header, njut! Jag diggart

Idag var jag nere på stan och köpe mig ett nytt gamecard till wow och ett minneskort på 2gig till min mobiltelefon, vilket jag behövde. Sen kollade jag runt lite flott efter tröjor men jag orkade inte då hungern tog över istället.
Nu sitter jag i sängen och kollar tv och chattar fritt mellan msn kontakter. Nu ska jag hjälpa mamma lite med att vika tvätt och sånt!

- Yours truly

Tänkte att jag kanske skulle blogga lite men när jag väl sitter här så har jag absolut ingenting att säga er läsare. Vi kan väl säga att min tanke var god, men den räckte inte så långt jag hoppades. Kärlek!

- Yours Truly

Hur kan man inte le åt såna här moments?

Release party @ Pluto

Jag är nära ett breakdown just nu. Jag lider med er msn kontakter som kommer till mig för svar på era problem som inte betyder nånting för mig. Tror ni jag har svaret? Tror ni att jag har ett trollspö som jag viftar nonchalant med så försvinner era problem och ni har svar på livets mening? Vad förväntar ni er egentligen av en så trasig människa som mig i detta läge. Jag förstår er inte och jag bryr mig inte. Ni gör mig förbannad. Och inte har ni hyffs ens att fråga hur jag mår utan hoppar direkt till era problem.
"Men nog om mig, hur mår du förresten?"
"Jag hörde att din pappa lämnat er, hur mår din familj? Behöver du nånting?"

Något så simpelt har aldrig ens korsat eran tankegång vad jag förstår, för jag har då aldrig vart med om mer egoistiska och självupptagna personer än vad ni är.

Till er som tror ni är så bra vänner, som lyssnar och bryr er. Ni gör det i fem minuter tills jag har förklarat det klart, ni kramar mig, och går vidare.
"Äh hon tror hon har det jobbigt, men hur mår jag då? Jag är kär i fem personer samtidigt och har sex med en helt annan, JAG HAR DET SVÅRT!!1"
"Shit, jag har en likadan klänning som henne som gick förbi, nu döööör jag."

There is no sense in this world and you are nothing to me, not anymore.
kärlek går ut till Emeliè och Arti och Joel som lyssnar och beter er som riktiga vänner.
Ni andra, ni satte kniven i min rygg och jag såg på när du fick vrida om den.

Förlåt mig om jag skrattar åt naiva människor ute i världen, speciellt dom som går runt och tror att familj är för alltid. Det är bara så otroligt larvigt av er att tro att tro att "jag har ju alltid min familj" och att din familj kommer att hålla ihop för alltid. Grejen är ju som så att det gör den inte alltid och ursäkta mig igen men jag spottar er i ansiktet om ni tror att "det ordnar sig alltid". Och jag är seriös, jag leker inte runt.
-yours truly.