Jag är så trött på människor som bara tänker på sig själva och beter sig som idioter.
Folk som ringer och frågar endast om skjuts för att dom ska någonstanns, men dom hör aldrig av sig annars. Folk som ringer bara när dom mår dåligt och vill ha cigg av en, fastän dom kan köpa ciggen själva. Och när man gör sig "besväret" att åka hem till dom så gömmer dom sig på ett rum vid datorn.

Visst, jag är datanörd, jag spelar så fort jag vaknar på morgonen tills någon ringer och säger "Hej hopp nu ska vi ut!" Och då stänger jag helt enkelt ner. När jag får gäster sitter jag inte vid datorn och ser otrevlig ut utan jag sitter med gästerna och är social.

Snälla nån, finns det inte en kurs man kan gå på hur man beter sig mot vänner? Finns det en kurs där dom lär ut hur man inte är egoistisk?

Har dom en kurs som lär folk hur man är snäll? För jag börjar tröttna på allt gnäll på Emeliès bil, speciellt på dom som inte ens har en egen bil. Assholes.

Vet inte om jag sagt det i bloggen men varje söndag har jag börjat gå i kyrkan, Lifecenter.

När jag gick in där för första gången för någon vecka sen så kände jag att "detta är ju lamt, men varför inte ge det en chans".
Så jag satte mig med mina vänner på en rad och lyssnade på musiken som spelades i början (inte riktig kyrkomusik utan riktig rock n roll musik) och tänkte "det här kan funka". Sen börjar bandet spela och sjunger psalmer eller lovsånger och jag kände hur allting bara lättade från mina axlar.

Den senaste tiden har det vart kaka på kaka och jag har verkligen tryckts ner och mått så dåligt som jag aldrig gjort tidigare, men efter att jag börjat gå till Lifecenter varje söndag så har allting lättat och jag känner mig gladare och mina bekymmer har blivit mindre. Vet inte om man ska tacka en högre makt för att problemen och bekymmren har blivit mindre eller om man ska tacka medecinen och tekniken som vi människan har uppfunnit, men något hände iallafall.

Jag är inte superkristen, eller ens kristen (jag vet inte än), men ända sen jag klev in i kyrkan och sjöng med i sångerna så känns allting bättre och jag har fått hoppet åter.


Men igår när jag var i kyrkan så slog en tanke mig. Gud gjorde ett betydligt stort misstag när han skapade Chuck Norris.

Igår så firade vi Jonas som fyllde 22 :)
Kvällen började med förfest hemma hos honom med Joseph, Peter, Emeliè, Tom, Svens, Fredrik (?), Hirvo och självaste Jonas då! Han hade köpt en hel platta för att bjuda bara ^^ så det var nice. Efter förfestandet så drog vi ner på stan och gick till pluto men jag drog hem kort därefter för jag var aspackad (tror jag) och åkte taxi hem! Så det var nice.

Ska nog till honom ikväll igen för att fira :) tar nog på mig samma outfit som igår nästan :p Byter nog tröja, men mina nya vita jeans kan man nog ha igen! Med ett bälte kanske? HMMMMM.....

Hörsdå

Älska dig själv.
För kan du inte älska dig själv så kan ingen annan älska dig.
Älska din kropp, för det är den kropp du har och kommer att leva med. Den kommer att ändras över åren, dina tuttar kommer kanske bli hängiga och det är naturligt, det händer alla. Du kanske får celluliter men det har ALLA, till och med nästa kändis du ser på tv.
Ta hand om dig själv, älska din kropp, för din kropp är ditt tempel. Trivs du inte i ditt tempel så kan ingen annan göra det.
Sluta tråna efter andra tjejers kroppar du ser på stan, för alla är olika, och du är unik på ditt eget sätt.

Jag älskar mig själv, PUSSPUSS PÅ RUMPAN FNISS.


jag och Madde på hennes hemmafest

Ska strax iväg och fika på stan med Jenny, vi är så uttråkade så det är inte sant, haha!

Bilder från den stora festen i fredags kommer upp så småningom, när jag orkar lägga in dom med andra ord. Men kan säga att det var en jäkla kul fest! Och Ernst var nog den roligaste snubben jag träffat i alla mina år och dar.
Igår var jag på Lifecenter för första gången, och jag kände hur all den vikt av det jobbiga bara släppte för första gången, och jag kände mig bara.. hemma. Jag ska definitivt dit igen nästa söndag! Efter lifecenter så drog vi till Madde för att se på film, vilket tog sin tid.. och man vart lite småputt ett tag där men antar att det inte är så mycket att bli tjurig över.

Sen så experimenterar jag på parship.com lite granna. Nyfikenheten tog över mig helt enkelt. Och beskrivningen jag fick på mig stämde in ganska bra! En guldstjärna till dom för det.

Power Meet


Jenny 18 år, på Pluto!

Idag kommer Emeliè hem :DDDDDDD Fast det är inte förrns runt 20-21 typ.. Men hon kommer hem iaf :DDD

Och idag ska vi fira Alle, Marre, Mirre och Jenny med en brakfest hemma hos Madde :D Det kommer bli såååå fett! Och nu är jag frulle-sugen. Herrå!

haha, justja kom på lite om min dröm inatt när jag satt o morgonpissa.
Jag var i ett omklädningsrum med någon som jag kände men inte träffat på aslänge, minns inte om det var en kille eller tjej eller vem fan det var men när jag stod där så sa denne "gud vad smal och fin kropp du har fått!!" och jag drog upp tröjan lite och visade min midja och svarade "äh, den här gamla trasan.."

Har bara inte orkat skriva något de senaste dagarna.

Har inte gjort så mycket på senaste faktiskt.. Mest spelat D2 med Jonas, och då kör vi HC (hardcore) så detär ruskigt spännande! Skiter på mig varenda gång som ngn blir hostile, och använder jonas som min bodyguard haha!

Igår så fyllde Jenny år :) Grattis grattis gumman! Så vi ska fira henne idag hos Madde. Börjar med förfest och tårta och mumsiga saker, sen blir vi aspackade och går ut på krogen ^^ haha..

Snart kommer Emeliè hem!!!!!

Jag var på väg mot en bättre väg i mitt liv, jag såg ljuset i slutet av tunneln, och var beredd på förändringar.

Men ljuset i tunneln slocknade och hoppet om en ljusare tid puttade ner mig i ett svart hål, utan botten. Jag föll, och jag fortsätter att fumla runt i mörkret. Jag är totalt vilse. Jag vet inte vart jag är på väg, vilken väg jag ska gå, för vilken väg är den rätta när man inte ser något ljus i korsningen jag står vid?
Jag trodde att allt skulle bli bättre när något jag inte väntade mig hände och det var det enda jag ville ha och inte kunde sluta åtrå, men jag hade fel för det kom med mer problem än vad jag tänkte mig.

Det finns bara en person jag kan prata med, för han förstår mig och hur jag mår, och han vet hur det här är för han har själv vart där. Men det är samma person som bedrog mig och krossade mitt hjärta något otroligt, två gånger om. Det gör att jag blir kluven på grund av den sorg jag känner när jag tänker på honom, samtidigt som jag känner en väldigt konstig känsla varje gång han smsar mig och varje gång jag ser honom.
De som läser det här måste tro att jag är knäpp i huvudet som fortfarande har kontakt med honom, trots den illska och ledsamhet jag känner för honom, men det är inte så knäppt när man är i min situation och det bara är han som förstår och som jag kan prata med.

De som läser det här tror säkert att jag kan prata med dom, eftersom de är mina vänner, men det är fel för ni har ingen aning om vad det är jag har bakom min mask, och om ni fick reda på vad jag döljer så skulle ni ändå inte förstå. Ni skulle förmodligen komma med förslag på hur jag ska hantera situationen, vad som bör sägas och göras. Men ni vet inte hur det är, och ni kan inte komma med något förslag alls på hur jag ska hantera situationen.

Det enda jag vill är att ha hans stöd och lyssnar-öra, och möjligen en famn att känna mig trygg i för en enda sekund.
Jag har kommit över honom, jag känner inte behovet att kasta mig i hans famn igen som jag gjort tidigare, jag känner bara behovet att ha han kvar i mitt liv då han är den enda som förstår mig.