Ikväll äre halloween fest hos Paola som jag ska gå på, ska snart göra mig iordning, efter blogginlägget då. Har egentligen ingen ork eller så, därför tänkte jag bara komma som EMO FÖR JAGÄ R FETT EMO JAO. Ehe, så see ya later.

Ser ut som att jag räddat halloween i år då. Ska snacka lite mer inpå't så återkommer när det är säkert. Men just nu så blire helgen efter denna faktiskt, då det inte verkar gå denna helg.

Den här videon är bra

ska nog ta o kolla dvdn ikväll.

It's been a while
since i could say that i wasn't addicted and
It's been a while
Since I could say I love myself as well and
It's been a while
Since I've gone and fucked things up just like i always do

Vem fan kan motstå Guns n Roses - November Rain en höstdag som denna? Helt seriöst.

Allt blir bara jobbigare och jobbigare. Man försöker sitta och klura ut vem fan man är och så smyger problemen runtom mig sakta in. Det är något av en ögonöppnare och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Vad kommer hända sen?

Det började med att jag smög omkring på någon sorts hemlig bas som en supermuterad ninja som kunde göra all sorts of stuff, och såg ut som hon i Män som hatar kvinnor. Men när jag smög omkring så vart jag upptäckt och var tvungen att fly och då kommer en husbil på vägen jag springer på och han som kör är Paul Anka, som är på väg att träffa sin fru Heidi Klum, och han säger åt mig att hoppa in så skjutsar han mig bort från den hemliga basen. När vi sitter i bilen så känner jag hela tiden att det är spänt mellan oss och han vill säga något men kan inte av någon anledning. Sen minns jag inget mer.

Igår så svimmade jag på ica.
Stod i en aslång kö och kände redan då att kroppen höll på att nomna bort men jag kämpar som fan för att stå kvar istället för att springa ut, så när det blir min tur så säger jag till kassörskan "Kan du vänta lite, jag måste ta lite luft" och så gick jag ut och satte mig för att ringa mamma och säga åt henne att komma till ica för jag håller på att svimma och jag kände ingenting i armarna. Så efter jag ringt sitter jag kvar ett tag, sen går jag tillbaka och kassörskan säger "jag tar dig nu, så du kan komma härifrån" och hennes ansiktsuttryck såg väldigt allvarligt ut. Så hon bipar mina varor snabbt som satan och jag slummrar fram att jag har hyrt en film också, lägger fram legitimationen och slår min kod på betalningsgrejjen, sen är det helt svart och det sista jag minns är att jag sa "kan någon trycka på OK, jag ser inget" sen äre blank. Har något vagt minne av att kassörskan ledde mig till en stol för det var där jag kvicknade till och hon kom springandes med min kasse som hon packat i. Hon frågar hur jag mår och om någon är på väg och jag säger att mamma är på ingång, och fem minuter senare kommer mamma och leder mig sakta till bilen och säger var 20e sekund "andas, andas, du är helt likblek mår du bra? Gå sakta". Så vi åker i bilen hem och jag lägger mig i sängen direkt och vilar.

Äventyr!.. eh..

Liten uppdatering, och för att jag skrev till Emeliè att jag ska göra det.

Idag har jag städat hemma i köket, blev finfint. Annars har det inte vart mycket jag haft för mig. Våran lilla katt har vart sjuk de senaste dagarna, spytt och sett allmänt dålig ut, men nu är hon frisk. Så gåre när man ska äta allt man kommer över. Ehm..

På torsdag äre klassfest som gäller, vilket ska bli kul i guess. Sen helgen efter äre halloween party vilket jag hoppas på blir lika kul som förra året.

Sen har jag väl känt mig lite utanför på olika plan, som att jag inte har behörighet eller passar in där jag vanligtvis brukar passa in. Antar att det är en "såndär period" och kommer gå över snart, för det är lite jobbigt och må såhär.

Vet ni vad jag saknar? Emeliè som spammar inlägg i sin blogg.

Det suger att vara sjuk. Trodde jag var på väg att bli frisk men tydligen inte då jag hade en hemsk natt i förrgår då jag hallucinerade och trodde jag skulle dö av frostskador, fast jag hade på mig dubbla platt och täcke. Angående hallucinationer så var det skitskumt, för jag hörde liksom röster som jag sedan började bråka med i mitt huvud.  Fattades bara att dom skulle dyka upp i min syn och börja slå på mig också. Och nej det var ingen dröm för jag var helt totalvaken. Sen började jag må ruskigt illa och var tvungen att akutspringa till badrummet för o kasta upp det lilla av middagen jag fick ner i min mage. Och igår så var det också lite cp, typ sov nästan hela dagen för jag mådde så dåligt. Kände att jag bara ville dö här och nu.

Idag mår jag väl lite bättre, men vågar inte äta då jag inte får behålla det. Men dricker mycket iaf så jag får nått i mig. Och så har jag gått ner två kilo på tre dagar, grattis mig.. eh..
en bild kan ni få.

Jag vet inte om jag sagt det här förut, för det enda jag vet att jag sagt är att tjejer är självdestruktiva av ren natur. Men det jag undvek att peka ut var att jag också är det, även om det är underförstått.

Det är på senaste tiden som jag upptäckt att jag är mer självdestruktiv än jag egentligen förstod.
Under ett tag har jag vetat att jag vill ha det jag inte kan få, men jag har också kommit fram till att jag inte vet skillnaden på kärlek och attraktion, utan jag vet det efter jag har haft sex med killen jag är attraherad av. Så jag spanar, letar i ett desperat försök att hitta kärleken igen och den jag egentligen är men allt jag hittar är enstaka killar som jag flörtar med i ett hopp om att få intresse (som jag förståss får och blir ointresserad men kan inte backa ur för jag vill egentligen inte lead them on, om ni förstår), som jag sen har sex med eller ens bara hånglar med. Det sjuka är att jag får en sång äcklig ångest efteråt så jag inte ens vill titta på mig själv för det jag gjort är så fel, och jag känner att hela kroppen skriker det åt mig. Men som vanligt så skrattar jag bort det och låter ingen se den sidan av mig, för den är inte vacker eller normal så vitt jag vet.

Jag vill inte vara en sån där brud, jag vill inte känna såhär och vara så himla dum i huvudet som jag är just nu, men det går inte o hindra på något sätt. Det har gått bra i någon vecka och sådär, ignorerat allt jag känner när jag träffar whoever it might be, men.. Något tar över och jag antar att det är desperationen över att jag är ensam.

Igår var jag på fest som jag sa. Jag var den enda som var singel utom Fredrik som kom med crille, och det kändes på riktigt. Jag såg hur alla runt om mig hade någon som dom bryr sig om och vice versa, men ändå så klagade dom på småsaker (tänker inte säga vem vad eller hur, för det är bara dumt). Jag förstår det inte. Varför sitter dom med allt jag vill ha och klagar? Så som jag ser det borde dom vara så underbart lyckliga att dom har något bra för sig, men på något sjukt sätt så är dom inte det, vad jag förstår.

Kan det vara så att dom tror att det är för bra för att vara sant så dom försöker hitta fel i allt angående sin partner? Att dom är ovana vid att ha det bra liksom. Jag vet inte. Jag försöker förstå, jag försöker sätta mig i deras situation men jag kan inte, inte just nu iallafall. Och jag kan inte undgå från att undra om det bara är dom som är sådana eller om det är generellt sett alla?

Hej Miriam, vill du hooka med mig någon gång i veckan?

För övrigt var jag på en fest som började hos Jenny sen fortsatte vi bortåt över gatan. Fick bland annat reda på att Emeliè inte skulle dö för mig :( Wat frendship u say, huh? Men jag älskar henne ändå, hennes tanke var ju god hoppas jag.

Och jag kan fortfarande inte förstå riktigt hur jag kan lyckas göra så onödigt dumma saker fast jag vet att jag inte borde. För hela grejen är att det blir så svårare o bortförklara sig sen efteråt. Jag ska fan hålla mig till mig själv och sluta göra stupido thinGs.

Fortfarande stor favorit

The true champion of Silvermoon have defeated Timear Forsees with great bravery and love in her heart. Her kindness where known in every warrior and civilians minds and shall be remembered for all her good deeds when she walked the earth of Northrend. Every Hunter salutes her for all the history she wrote in the name of Silvermoon.

Så ska det stå på min staty i Dalaran. Det är bestämt.

"Life itself is only a vision, a dream. Nothing exists save empty space - and you, you are nothing but a thought"