Jag var på väg mot en bättre väg i mitt liv, jag såg ljuset i slutet av tunneln, och var beredd på förändringar.

Men ljuset i tunneln slocknade och hoppet om en ljusare tid puttade ner mig i ett svart hål, utan botten. Jag föll, och jag fortsätter att fumla runt i mörkret. Jag är totalt vilse. Jag vet inte vart jag är på väg, vilken väg jag ska gå, för vilken väg är den rätta när man inte ser något ljus i korsningen jag står vid?
Jag trodde att allt skulle bli bättre när något jag inte väntade mig hände och det var det enda jag ville ha och inte kunde sluta åtrå, men jag hade fel för det kom med mer problem än vad jag tänkte mig.

Det finns bara en person jag kan prata med, för han förstår mig och hur jag mår, och han vet hur det här är för han har själv vart där. Men det är samma person som bedrog mig och krossade mitt hjärta något otroligt, två gånger om. Det gör att jag blir kluven på grund av den sorg jag känner när jag tänker på honom, samtidigt som jag känner en väldigt konstig känsla varje gång han smsar mig och varje gång jag ser honom.
De som läser det här måste tro att jag är knäpp i huvudet som fortfarande har kontakt med honom, trots den illska och ledsamhet jag känner för honom, men det är inte så knäppt när man är i min situation och det bara är han som förstår och som jag kan prata med.

De som läser det här tror säkert att jag kan prata med dom, eftersom de är mina vänner, men det är fel för ni har ingen aning om vad det är jag har bakom min mask, och om ni fick reda på vad jag döljer så skulle ni ändå inte förstå. Ni skulle förmodligen komma med förslag på hur jag ska hantera situationen, vad som bör sägas och göras. Men ni vet inte hur det är, och ni kan inte komma med något förslag alls på hur jag ska hantera situationen.

Det enda jag vill är att ha hans stöd och lyssnar-öra, och möjligen en famn att känna mig trygg i för en enda sekund.
Jag har kommit över honom, jag känner inte behovet att kasta mig i hans famn igen som jag gjort tidigare, jag känner bara behovet att ha han kvar i mitt liv då han är den enda som förstår mig.