Varför är det så svårt för oss att inse när det är perfekt, så är det perfekt. När ska vi sluta leta efter småfelen och försöka förstöra det som är bra. Kan vi någonsin sluta vara självdestruktiva och riva ner murarna som vi så omsorgsfullt byggt upp. Är det möjligt att sätta all sin tillit till en person och sen lita på att det alltid ska vara bra.
Kommer smällen någonsin att komma, och om den kommer, är den då liten som vi sedan gör stor?