Stephen King, Staden Som Försvann.
2010-08-17 @ 17:11:34
Klockan tre på morgonen flyter blodet sakta och tjockt, och sömnen är tung. Människan sover antingen i salig okunnighet om denna timme eller ser sig omkring i ren förtvivlan. Det finns inget däremellan. Klockan tre på morgonen är det pråliga sminket avlägsnat från den gamla horan som är världen, och hon har ingen näsa och ett emaljöga. Glädjen blir ihålig och bräcklig, som i Poes slott, omringat av den Röda Döden. Skräcken förgörs av leda. Kärleken är en dröm.
Comments
Trackback
