I fredags var jag ute på Pitchers med Emelie och Joel, vi träffade en hel del också så egentligen var vi väl ute med flera.
Det hela var en rolig och bra kväll, med avslutning på saffets för mig och Joel (bakpotatis pwns när man är dyng). Var också skönt att få prata ut med honom, något som jag inte gjort på månader. När jag var klar med att prata så kände man gråten i halsen efteråt men också en stor lättnad, att jag inte är ensam och att det faktiskt finns någon som lyssnar. Men samtidigt så känner jag mig sårbar, för nu har jag blottat min insida för någon, som alltid kommer ha det i huvudet antar jag när han träffar mig.  Men jag ser det positiva i det hela, och det är att jag känner mig lättare.