Att känna varenda morgon man vaknar hur alla vänner glider genom fingrarna, att livet och orken bara försvinner. Vad gör jag åt detta? Skyller det på någon annan. Låter någon annan vara min syndabock, som jag kan tänka onda tankar om utan att det rör mig i ryggen. För det är inte mitt problem, det är deras fel.

Känna bitterheten omfamna mig var något jag aldrig trodde mig få uppleva. Jag är ju optimist, naiv och underbart glad jämt. Så hur hittade bitterheten mig? Såg du en liten springa i min fasad och tog chansen? Jag förstår inte.

Why hate when you can love körde jag mycket med. Men det känns mer som Why love when you can Hate?