Stå ut med stavfel och skiten, för nu skriver jag bara innan jag glömmer allt.

Jag har rest fram i tiden i min dröm och jag vet att det är två år framåt och jag och Alex är inte tillsammans längre.
Drömmen börjar i ett hus, med två våningar, som jag och Alex var mycket i förut fick jag känslan av, för jag visste exakt vart och vad alla rummen låg/var. Men den här gången när jag återbesökte huset så var det inga där som jag kände igen, det var nytt folk men dom välkomnade mig. Allting var som ett kollektiv. Det var bland annat två tjejer där som var väldigt trevliga. Jag tror dom tjejerna var killarnas assistenter, för det kom fram senare att killarna hade ett eget rockband. Under hela min tid i huset med rockbandet så försökte jag kolla diskret efter Alex, försökte spana in killarna med lockigt hår extra mycket, men jag såg aldrig deras ansikten klart och jag förstod då att det var inte alex.

Men senare i drömmen, när jag hade gett upp hoppet om att hitta honom (för jag kom att tänka på att han förmodligen inte är kvar i västerås. stupid me att tro så). Men sen när jag och Emeliè hjälpte en gammal dam över den isiga biten i skejtparken med hennes rullator så kommer vi in i gallerian, och Emeliè förvandlas till min mamma, med en barnvagn, för det är min tredje bebis bror som vi har gått runt med. Vi går in i gallerian, och jag snubblar över trappstegen så jag ramlar pladask på marken, och precis när jag tittar upp så ser jag Alex genom ett fönster i en affär, han var på väg ut och så fort han är utanför dörren så är jag så rädd att han ska försvinna igen, att han itne ska höra mig så jag ropar larvigt glatt "Alex!!" och han tittar på mig. Han har en vit hood tröja på sig och vanliga jeans. Hans hår såg annorlunda ut.

Han ler mot mig och säger "Men heej, det var länge sen". Han är glad att se mig, men inte alltför glad, för det har ju gått två år trots allt. Men jag minns när jag ropade hans namn att jag tänkte "fan vad äre för dag? är det framtid eller nutid" men Alex reaktion förklarade gott och väl att det var framtiden, för han gav mig konstiga vibbar. Jag fick ingen kram när vi träffats, utan han frågar rakt ut "så vart har du varit på senaste?" jag säger att jag har vart i london (tydligen så åkte jag aldrig med honom?), amsterdam paris new york, och medans jag säger de städerna så är det som att jag får flashbacks i huvudet, minnen av att jag har vart där, så jag ljög uppenbarligen inte. Han ler mot mig och nickar efter jag berättat så jag spinner vidare konversationen (med känslan av "vad fan har jag gjort, jag vill j uvara med honom, varför tog det slut") och jag säger till honom "förväntade mig inte att se dig kvar här i västerås, hehe" han blir smånervös när jag tar ett steg framåt, och en tjej kommer fram och ställer sig bredvid honom. Hon ser ut som om hon precis kommit hem från hollywood. Stora solglasögon, en scraf och exklusiva kläder. Hon säger inte ett ord men jag vet att det är hans nya tjej och mitt hjärta brister i tusen bitar. Alex småler som för att säga förlåt, sen går dom två iväg och jag vaknar.