090628

2009-06-28 @ 12:41:45
Okej, i fredags så träffade jag ju Alex i Vasa när jag var där med Kullis, Oskar, Ceder, Masse osv.
Det var jobbigt. En del av mig vill kasta mig i hans famn och säga att allt är glömt, när en annan del av mig skriker "NEJ, han har redan sårat dig, låt han vara!". Jag känner mig så kluven när hjärtat och hjärnan säger emot varandra.
Sen börjar jag analysera hela situationen, vilket tar evigheter för att alla tankar rusar runt. Först tänker jag att jag saknar honom, men så fort den tanken dyker upp så slår det mig att det är inte han jag saknar utan det är hur han fick mig att känna som jag saknar. För nu känner jag mig ensam, övergiven och bedragen. Vilket jag har full rätt till, och då känns det enklare att bara gå tillbaka till Alex, för jag vet hur han är och jag vet vart jag har honom. Eller egentligen vet jag väl inte vart jag har honom då han var otrogen mot mig flera gånger, men jag visste hur jag kände när han var runt mig.

Har jag kommit över honom? Till en stor del. Det är bara känslan jag saknar.
Problemet är bara illskan jag känner för honom, och jag måste släppa taget om den illskan för den håller mig kvar hos honom i tankarna. Ofta innan jag somnar så tänker jag ut olika sätt som jag kan såra honom på, så som han sårade mig, men jag har ingenting att komma med. För han är en sån person som inte bryr sig om nånting i princip (vilket var det som fick mig att falla för honom från början) och han bryr sig nog ännu mindre om mig än om omvärlden. Så slutsatsen är att jag har ingenting att komma med för han känner förmodligen ingenting för mig.
Men, jag tror att jag fick fram en reaktion iaf när han var vid oss i Vasa när jag kysste en kille. Jag kände hur han tittade och sen kommentaren efter jag berättade om ryktena om mig (att jag är lesbisk) och han säger "ja, men du kysste väl honom?". Jag vet inte alls hur jag ska tolka det där. Kände han sig sårad? Kände han svartsjuka? Jag har absolut ingen aning, men jag hoppas det gjorde ont.

Nu ska jag väcka bakfulla mamma och så ska vi fara in mot staden. Vi hörs sen, var bara tvungen o få ur mig några tankar så jag slipper brottas i huvudet idag.

Comments

Comment what you've read:

Name:
Remember me?

E-mail: (will not be published)

URL/Your Blog:

Comment:

Trackback
RSS 2.0
Test