Vet att jag inte har vart den mest sociala människan på ett tag nu, och att jag nästan har isolerat mig från dom som betyder något. Jag har inte velat träffa dom eller umgåtts med dom på ungefär en vecka och det är just hur jag har mått, och mår. Det hela känns så jobbigt att le och försöka vara glad när jag uppenbarligen vet att någonting är fel med mig.
När jag har känt såhär så känner jag skuld och skam för att jag har ditchat mina vänner på det här viset, men samtidigt så känner jag lättnad att inte behöva anstränga mig, om ni förstår vad jag menar?

Anyways, igår åkte jag över till Alex, hade inte träffat han sen i måndags så det var dags tänkte vi. Satt och läsa högt för varandra ur dagboksinlägg/bloggar från 2004 och framåt. Det kändes konstigt att läsa något som jag har skrivit, fast ändå så var det inte jag som jag är idag. Och det var ganska kul att höra vad Alex skrivit när han var 16-17 år, haha. Vart mycket skratt åt det och hans jävla randomness, samt hans "personlighetsklyvning".

Idag ska jag tvätta tänkte jag, ladda tills imorgon. Har ingen aning om vad jag ska ha på mig. Men det kommer väl i sista sekunden om inget annat. Sen imorgon så är det premiär på Club Dreams i Geccobar, där Raffa ska vara dj på ett dansgolv. Finns fortfarande fribiljetter kvar, om det är någon som är sugen på att komma dit! Alex kompis kommer också, förvånandsvärt nog! En riktigt impulsiv snubbe det där, kommer bli spännande o träffa honom.
shit shit, måste jag ju klä mig snyggt som satan i gatan! jk.

Annars då? Näe har inget mer o skriva. Hejdå.