Det hela började egentligen i torsdags då moster berättade att Patrik inte skulle fira midsommar med oss, utan han skulle ut med båten istället, för han hade planerat det i ca 2 månader (såklart, utan att säga till oss varje gång vi frågade). Vi tänkte "Jamen då får han åka ut med båten och vara själv med Linnéa, för vi ska ha jätte roligt utan honom" och alla verkade jätte taggade till midsommar, en annorlunda midsommar, fylld med roligheter etc. 

Men den natten så gjorde pappa det onämnbara under natten, och till och med under midsommar, då vi hade gäster här. Jag vart självklart orolig och paranoid ifall någon gick på honom när han satt där i vardagsrummet/balkongen, för jag hade gjort det och sa direkt till mamma att titta till honom. På midsommar vart mamma förbannad. Men han var inte så dålig just då, för man mår bra några minuter säger han.

Två dagar senare, alltså igår, så hade Anton sovit över hos oss (från lördag - söndag) och under den natten hade pappa legat och mått skit hela natten, skrek av smärta, hade ryckningar som han inte kunde kontrollera (nästan som spasmer). Detta pågick hela natten, och mamma hittade saker värda 700kr st, etc.. Morgonen natten efter låg han i soffan, såsom resten av dagen, såg på film, åt sötsaker, och vägrade gå ut, var stirrig och paranoid hela dagen. Mamma och han bråkade relativt mycket på eftermiddagen, och han skyllde allt på mamma, att allt är hennes fel och han har inte gjort något fel i hela situationen. Sen skyller han på alla andra än sig själv. Blir våldsam och kastar saker runtom sig, säger att vi kan ta detta när han är nykter för nu är allting så rörigt i hans huvud. Han vägrar ta emot hjälp av oss i familjen för han förstår inte hur vi ska hjälpa honom. Det är bara en liten del jag delar med mig av, och jag vill helst inte ha följdfrågor då det är svårt nog att skriva om detta. Det jobbigaste är att jag och mamma har ingen att ringa för att prata allvar med honom (för oss lyssnar han inte på, vi är bara dumma i huvudet). För Jörgen är i samma grop bara det att han har väl mer kontroll över situationen (hur nu det fungerar) sen finns det ingen mer. Farmor och Farfar lyssnar han inte heller på så. Skit situation.

Så, runt 10 tiden kommer Jack hem, efter att jag och mamma hade suttit i min säng och kollat på lite Sex and the City. Allt vi hör är pappa som säger "JÄVLAR VAD MYCKET BLOD!", jag och mamma springer till hallen/badrummet för att hitta jack som det bokstavligen sprutar blod ur hans bakhuvud och hans haka, och själv står han och säger "Det är ingen fara.. Det är bara lite blod" för han själv ville inte hetsa upp sig, han förstod inte allvaret och han var i chock.Så jag försöker tvätta bort lite blod så man ser såren, medans mamma är i chock och försöker ringa akuten och vet inte nummret och är helt förvirrad i huvudet pga allt och minns knappt Jacks personnummer (konstigt nog så kunde pappa det). Medans mamma hetsade o försökte kolla på såret i huvudet, så står pappa och säger "nej han behöver väl itne sy" "jo han behöver sy" och ändrar sin åsikt hela tiden, och så säger han "Jamen jag kör då" och både jag och mamma säger "NEJ" antingen så tyckte jag att mamma kunde köra då hon bara druckit 2 öl och det gällde hennes sons liv, eller så försöker vi få tag på moster. Som tur var så fick vi tag på moster och hon kom i sin racerbil och jag följde med mamma och Jack till oxbacken där dom gjorde rent såret, sen skickade dom oss till akuten (kirurgen och röntgen) så vi var väl där på akuten och oxbacken sammanlagt 4h och 45min och försökte få svar på vad som kunde vara fel, om det var något fel, med hans huvud, sen fick han sy två stygn och inget i hakan, fast han blödde riktigt mkt där också. men det var mest bara ett litet jack i hakan som läkte av sig självt utan hjälp sa kirurgen. 

Det som han hade gjort var att cykla vid landhockeyplan på mitt område, i en relativt hög fart, och sen hade stänkskärmen lossnat och åkt fram så det skapade en tvärnit i framhjulet och han hade våltat och slagit sig rejält, men han kunde iallafall gå hem själv och var vid medvetande. 

Jag har aldrig vart så rädd i hela mitt liv, och så mycket på en dag tar jag inte igen säger jag bara, då blir det mental breakdown.

Så, hur var eran söndag?