Frågan jag ställer mig själv är varför dom förlovar sig efter ett 1 eller 2 års förhållande. Vad jag anser så känner man inte varandra tillräckligt för att förlova sig och jag tror att dom gör det för att markera sitt revir. Och jag vet att jag tjatar mycket om revir, men i slutändan så kommer det alltid till det. Man har ett revir, man vill att andra runtom en ska se det och man vill ha reviret för sig själv så ingen annan macho snubbe/brud ska komma och ta över det som är "ditt". Men då kommer det en följdfråga, kan du verkligen äga en person? Nej, det kan du inte. Man kan äga guld och silver, men aldrig en annan människa. Jag citerar:  Träldomen förbjöds, åtminstone delvis beroende på kristendomens utbredande, i svensk lag år 1337.

Nu kom jag lite off topic här men, det jag vill komma fram till är varför ni har så bråttom att binda er, ni är ju redan ett par och ni älskar varandra (förhoppningsvis). Om ni ändå känner samma sak och "vet" att ni ska vara tillsammans tills döden skiljer er åt, varför förlova sig det första man gör? Man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda er. 

Det känns nästan som att ni vill få det överstökat (när jag skriver ni så menar jag er som förlovar er för tidigt), och att ni stressar genom livet utan att njuta fullt ut av vad det har att erbjuda. Med giftermål och förlovning så kommer ansvar, man ska ha tid för varandra, men inte för mycket tid.

Det är också en sak, att man kanske umgås för mycket när man är kära och förälskade, och försummar det man satte på en pedestal innan man träffade sin själsfrände. Då menar jag alltså vännerna som alltid har funnits där för dig, och dom du alltid haft roligt med och verkligen kunnat slappna av. 

Det är ett problem för de flesta killar, vad jag har hört & upplevt, att dom inte kan slappna av med tjejen dom har träffat för om dom försummar henne för mycket så blir hon tjurig och börjar tjaffsa med dig "Varför har du aldrig tid för mig, men alltid tid för alla andra, varför hittar vi aldrig på något, måste du vara så spänd" eller så kommer detta "åh du är så underbar mot mig hela tiden, jag önskar att vi aldrig skiljs åt" pressen kommer från alla håll, du vill vara så perfekt för henne som möjligt men samtidigt inte försumma dina vänner. Det är en lose - lose situation.

Men vi tjejer har det inte heller så jäkla lätt ska ni veta. Och den här situationen gäller för båda partierna. Om man är som mig och gärna går ut en helg på fest eller krogen och vill festa, dricka och ha en rolig kväll så kan man få skit för det för att killen tycker man flörtar med alla utom honom, att man blir lösaktig och pratar för mycket. Och vi tjejer klagar på ungefär samma sak, att killen flörtar och blir lösaktig.

Nu kommer vi till framtiden. Den skrämmer mig och många fler för man har ingen aning om vad som kommer att hända. Så, förlovar ni er nu och är helt övertygade om att killen/tjejen är eran själsfrände, ni är verkligen the perfect match, så kan det bli lite jobbigt om det visar sig att din bästa kill-/tjej kompis verkar mer intressant än din partner och du börjar fatta tycke för din bästis. Det är också en lose - lose situation. Låt mig förklara..

Du blir förälskad i din närmsta vän av motsatta könet och ni börjar umgås mer och mer, och du nästan, NÄSTAN, försummar din partner, och du funderar på att lämna honom och tillslut så gör du det för att det känns inte rätt. 

Eller så stannar du med din partner, för ni är ju förlovade trots allt och förväntas vara det perfekta paret enligt era övriga vänner. Och då brister din väns hjärta, för han/hon verkligen hoppades att du skulle ta steget och lämna "själsfränden" för att spendera ditt liv med honom/henne istället.

Eller så märker din partner att du umgås väldigt mycket med den där speciella vännen och blir paranoid. Han/hon börjar tjuvläsa dina sms, msn konversationer, PM på bilddagboken/whats-the-community och börjar svara i din telefon. Märker din partner att det är något lurt på gång så kommer rädslan av att denne kan förlora dig, och denne kommer att vara ensam utan närhet, så kommer han/hon ställa ett ultimatum (visst är ultimatum otroligt kul!) att antingen så väljer du din vän eller din partner. Men så finns den enkla vägen, du skiter fullständigt i ultimatumet för risken finns att din partner går åt motsatt håll, för ni har ju bara vart förlovade och tillsammans i 1-2 år, och du lämnas att dö i dina egna tårar med ditt sårade hjärta. Istället så förbjuder du din partner från att ha någon som helst kontakt med dennes vän. 

En himla masstext det vart, men jag kan bara inte förstå det hetsiga med förlovning hit och dit. Är det den nya trenden? Hitta en snygg snubbe/brud och förlova dig med personen. Det är ju som att vara tillsammans med någon som vanligt fast utan ringarna. Ringarna är bara en accessoar som smyckar ditt finger, men som du ändå tar av dig när du är ute och vistas på köttmarknaden.Jag menar inte att framstå som en pessimisst, även om jag börjar bli mer och mer som det än en optimist, vilket är otroligt synd.

Okej såhär ligger det till alltså. Konsekvenser och otrohet och en massa skit. Och det är i princip det jag vill komma fram till, det kanske är lite luddigt, kanske inte lika bra skrivet som första I PUT THE METRO IN METRONOME, men det är såhär det kan gå till. Jag brukade vara en glädjespridare, nu är jag en skitliv spridare åter igen.

Eller så inser man bara efter ett år som förlovade och mycket tid tillbringandes tillsammans att man kanske inte passar ihop trots allt, man börjar gå varandra på nerverna för små saker och man blir paranoid. För vi återkommer till detta med dåligt självförtroende. "Åh nej han kanske förlovar sig med mig bara för han inte vågar säga nej" / "Åh nej hon kanske förlovar sig med mig för mitt utseende, och får status med en snygg kille bredvid sig".

Eller så funkar det bara, jag kan ju ha fel. Unlikely but still.. 
Grattis, du har hittat snubben som står ut med dig och Grattis du har hittat bruden som faktiskt inte bryr sig om du är oskuld eller inte!