Egentligen så vet jag inte ens varför jag fortfarande försöker hålla kvar Alex i mitt liv, när det är så svårt! Vi skulle ha träffats idag och umgåtts men efter att ha sagt typ två meningar till varandra på msn så märker jag att han är inte i form för det. Anledningen kanske man inte ska skriva här, då den här bloggen är officiell. Vet bara inte hur mycket mer jag orkar försöka och kämpa för att hålla kvar den lilla vänskap vi har..

Kändes iaf skönt att prata med honom i tisdags över telefon. Vi pratade nästan en hel timme medans jag satt på tåget hem från Stockholm, och vi pratade om allt möjligt och jag kände mig skitglad. Sen kom det ju fram att han var pratglad över en speciell anledning.. Då vart det lite obehagligt. Att han bara kan prata sådär med mig när han är annorlunda.