Vem är det jag försöker lura egentligen, klart jag har ork att whina?

Dagens topic är Besatt av sin partners ex ur kvinnlig synvinkel.

Flickor, flickor, flickor.. När vi väl hittar en kille, som vi tycker om och kanske till och med är kära i, så kommer det såklart upp tankar i våra huvuden om hur hans föredetta flickvänner har sett ut samt deras personlighet. Men mestadels så är vi nog nyfikna över hur de ser ut. Jag har inte mött en enda tjej som inte har dissat ner på sin pojkväns ex, och jag måste erkänna att jag själv har gjort så mot mina ex's ex.

Frågan jag ställer då är, varför är vi så nyfikna på hans föredetta flickvänner, framförallt deras utseende?
Det ska jag berätta för er, kära kvinnliga läsare, för även om ni vill medge det eller inte, så är det för att vi vill vara bättre än hans ex, på alla hörn och kanter.
Men det vi inte förstår är att när vi snokar runt och frågar saker om hans f.d flickvänner, så förstör vi bara för oss själva. När vi sedan rotar vidare (utan killens tillåtelse, som man egentligen inte behöver.. but still!) och får fram bilder, möjligtvis gamla GB/PM/Konversationer etcetc mellan din man och annat smått&gott så märker vi att hon ser ju bra ut!
Då kommer även denna fråga upp i mitt huvud; Ser hon bra ut, eller inbillar vi oss det för att vi redan har kassa självförtroenden eller inbillar vi oss det för att vi är självdestruktiva av naturen?

Jag vet inte vad ni tycker och tror, men min tanke är att vi är självdestruktiva rent generellt sätt flickor, och det finns inte mycket vi kan göra åt det tyvärr, det är så livet är.
De flesta tjejer söker anledningar för att må dåligt och vara nersatt under några dagar, tills deras man kommer och ber om ursäkt för att han har snygga ex, och säger meningar som "Det är dig jag vill ha, annars skulle jag inte vara med dig" - "Du är så mycket finare än dom" - "Men nyponrosen då.. Du är det bästa som hänt mig"
Jag kan hålla på i timmar och skriva olika fjäsk-meningar jag har fått höra under mina aktiva förhållande dagar.

Nu vart jag lite off topic här, men allt detta har med topic att göra på sätt och vis. Men det jag verkligen ville komma fram till är att de flesta tjejer frågar inte sina män efter deras ex personligen, utan sitter på Bilddagboken eller what's-her-community och snokar fram henne själv, och alla vet ju att det är bara trams att hålla på så. Men man kan inte hjälpa det, man är som besatt, och när man väl hittat henne och ser att hon är vacker och har all livsglädje i världen (ungefär), så sjunker du ner och känner dig underlägsen och är rädd att han ska dumpa dig vilken sekund som helst för han inser hur dålig du är jämfört med henne.
Grejen är att du har precis allt som hon har (nästan allt iaf), så du har ingen som helst anledning att sjunka ner i självförtroendet. Men det är som jag säger, tyvärr.. Flickor, vi är självdestruktiva och gör vad som helst för att må dåligt, helt undermedvetet.

Men varför är vi flickor så självdestruktiva? Det kan ju inte komma från naturen, eller?
Det är mycket möjligt att det kommer av ren natur i min mening. Men mestadels är det för att vi vill ha bekräftelsen, känslan av att vara bäst och mannens allt i livet, att det bara är DU som spelar roll, ingen annan, med eventuella undantag för familjen.
Det är när vi inte får bekräftelsen som vi börjar tveka och bli osäkra på oss själva, och på mannen, och det förstår jag fullständigt varför det händer. Kan man inte få bekräftelsen och den säkra känslan så är det kört, men jag menar inte att man ska kräva bekräftelse varje sekund du är med honom, våga lita på honom!

Man borde ha med konsekvenser, eller hur vi handlar när vi blir osäkra och känner oss nersatta efter all jämförelse med mannens ex? Vi kör på!

Efter att vi snokat fram våran Mans ex, beundrat.. Nej jag vill inte säga beundra, vi studerar hennes utseende, så kommer vi fram till ett beslut. Medans vi är nersjunkna i förtvivlan, ångest, osäkerhet och you name it så konfronterar vi mannen. Frågar ut honom angående henne, om han fortfarande pratar med henne, om dom brukar träffas etc. Är svaren positivt, dvs "Ja jag träffar och pratar med henne", då ger vi oftast ett ultimatum.