Igår kära vänner var inte världens enklaste dag kan jag säga. Den var fylld med tårar, skrik och blod.

Glad midsommar på er. För min del så vet jag inte hur det kommer se ut just nu, så pappa har vart dum i natt och gjort saker som han inte borde, och som han sagt att han inte ska göra. Så mamma är typ, skitsur. Vilket gör att stämningen här är inte så trevlig. Hoppas bara att det blir bättre ikväll, för jag orkar inte vara här om det ska va så som det är nu. Mamma smäller i dörrar o är passivt aggressiv. Skitkul, ha en bra dag.

Drömde ganska konstigt inatt med underbart vare faktiskt. Jag var kär och riktigt cpkär menar jag då, nykär galen osv. Ni hajjar?

Rest in Peace Lucas Längeby. We will remember you, we will not forget.

Detta här nedan skrev jag i min gamla blogg den 15 oktober 2007, och det mesta stämmer väll (en del att läsa men man står ut). Egentligen är jag inte sådär petig med killar (iallafall om man tittar på min historia av ragg/ex). Men jag lägger upp det här så att alla kan läsa och ta del av det, för jag har en aning om att jag har en del nya läsare med tanke på alla träffar jag har på bloggen :) Men det viktigaste jag tänkte skriva var nog att jag vill inte ha någon som är yngre än en 88a och du får vara 86a som äldst om du tänkte att "HEY, jag har nog en chans hos den här bruden!".
Anyway. huvudsaken är att du är snygg (jag är kanske ytlig), har en framtid (så du inte sitter hemma vid datorn och planerar att sitta där de närmaste 50 åren hos dina föräldrar i en källare) och du ska veta vad du vill ha utan krångel. Och du ska såklart vara rolig och lätt att vara med :) För jag är lätt att vara med, och jag har inga problem med nya människor.
Får gärna lämna kontakt info i en kommentar om du är intresserad, bor i västerås och är snygg ;) lol. Hare.
(btw, jag orkar inte uppdatera min gamla info om min blandning av killar. Orkar inte tänka bara)

Och en sak bara, Virres kropp är inte viktigt. Jag bara skrev det. Du kan vara smal, du kan vara muskulös, du kan vara normal. Whatever. Men.. alltså det här låter så sjukt fel men är du överviktig så .. naje.

---

Jag vill ha en blandning mellan Niklas, Kim, Patrik, Alex & Virre! Okej, here it goes.

- Jag vill ha Niklas ömhet och romantiska sida, och sättet som han såg efter mig hela tiden och såg till att jag mådde bra, oavsett om jag var skitfull eller nykter. Han lagade alltid god mat och vi bakade ofta och hade många mysiga kvällar och ändå många festa-sönder kvällar.

- Jag vill ha Kims sätt att få en att känna sig glad o trygg i hans familj och i honom. Och jag älskade sättet att han hade en trygg och planerad framtid, så han visste vad han skulle göra och att han hade valmöjligheter, så han inte satt framför datorn efter studenten och gjorde ingenting mer än att spela. Och jag vill kunna vara med någon, utan att göra något egentligen, mer än att bara sitta o njuta av varandras sällskap även om man gjorde helt olika saker (som när jag satt o spelade PS2 och han satt på datorn och spelade ngt flash spel eller wow).

- Jag vill ha Patriks vänskap och alla de roliga stunderna vi hade så ofta, med och utan hans vänner. Jag älskade att umgås med Patrik och hans vänner för man hade alltid roligt! Och jag saknar så otroligt mycket att man kunde prata allvarligt med Patrik och han var så förnuftig, och förstående oavsett vad det gällde. Han var alltid där och lyssnade om man mådde dåligt etc. Och jag gillade hans sätt som han stöttade mig o hans sätt att prata. Även om han är 90:a så var han mycket mer mognare än dom flesta 88:or.

- Jag vill ha Alex sex. That's it. Sättet vi hade sex på kunde inte mätas med någon annan jag haft. Han fick mig att känna mig trygg och säker på mig och min kropp och det gjorde sexet underbart, och man ville bara ha mer och mer. Jag älskade hur han fick mig att känna självförtroende igen, och att känna att jag verkligen är attraktiv osv. En sak till om Alex är att han uppskattade mig som jag var .

- Jag vill ha Virres .. Kropp. Även hur illa det låter så vill jag ha en kille med Virres kropp men inte till hel del, för dom ska inte vara alltför biffiga, men dom ska ha konturer och inte vara smala så in i helvette. Jag vill ha Virres vänskap, att han ställde upp oavsett vad det än gällde, även om jag hade fel så ställde han upp på min sida och var mig alltid trogen. Han älskade mig villkorlöst, och när han tittade på mig så kända jag hur mycket han älskade mig och det var underbart (tills jag fick skuldkänslor etc, en annan historia).

Och så vill jag ha en kille med en snygg stjärt! Jag vill ha Oscars stjärt tbh.
Varsegod o läs och är du kille o tror att du kan uppfylla mina krav, så go for it sucker.

Nej livet kan inte vara så jävla skit när man har en så bra  vän som Emeliè!Våra liv äger faktiskt (: Så slut med skitliv och fram med hubba bubba rosa liv tack!
Desutom, så failade vi när vi blev dumpade. Hon = Sms, Jag = Msn!
Gud vad jag älskar dig sockertopp :)

Ja alltså sen i lördags blev jag singel igen, och det är jag väll helt okej med jag menar vi var inte tillsammans i 5 år som paret i Sanningens Ögonblick direkt. Jag är bara glad att man kan vara vänner ändå, för han är och var ändå en av dom närmsta vännerna jag har haft så. Det jobbigaste är att sakna hans underbara läppar tbh, och att överhuvudtaget att inte få träffas längre (?).

Men det här inlägget kommer inte handla så mycket om det, för .. jag är fan inte ledsen. Jag kan prata om det öppet med folk om någon frågar, som tex. Peter när vi var hos Alle igår. Och det är inte tabu att fråga mig om vad som hände, är ni nyfikna så gör det, men gör det helst IRL, för  jag är inte mycket för att skriva for the moment, jag gamar mestadels och ser på anime serier så..

Och jag har lovat er att skriva om en av mina största och värsta farhågor och rädslor, så det ska jag väll ta tag i. Annars är jag så dålig på att hålla såna här löften.
Nummer ett på listan av mina största rädslor & farhågor är....

Att vara tillsammans med en kille som jag tycker om och sen behöva vara ifrån den personen en del.
Och detta är just för att när jag var tillsammans med Niklas, så sågs vi så gott som varje dag och var aldrig utan varandra i vardagen om vi inte var i skolan dvs. Men sedan en sommar så var han borta en hel del i Thailand, Egypten, Schackturneringar etc. Och jag vart såklart paranoid (som jag ofta blir i förhållanden där jag inte har en aning om den andres känslor så värst mkt) och jag vart så sjukt rädd att han skulle sluta älska mig för att vi inte sågs så ofta. Och precis som det blev så slutade han älska mig den sommaren, den 7 juli kl 22:27. Och det minns jag för jag tittade upp på klockan när han sa att han inte älskade mig längre, heh.
Så därför vart jag väll aningen "på", iallafall så som jag känner det, med Oscar för att vi inte sågs så ofta och jag vart helt cp för jag täntke att det här kommer gå som Niklas om vi inte ses oftare, men vad skulle jag göra egentligen? Det kostar pengar att åka till sthlm faktiskt, haha.
Och det värsta är ju att jag inte pratar om det heller med någon, som till exempel killen jag är tillsammans med. Om jag gjorde det skulle jag säkert få ett lugnande samtal, eller så skulle han kanske skratta åt mig för jag är löjlig som tänker så, men vilket som skulle lugna mig faktiskt, och det behöver jag i ett förhållande där man inte ses så ofta.

En annan sak jag behöver är bekräftelse, vilket också känns dumt. Jag behöver att killen säger att jag är underbar, att jag är finast i världen, att jag är den bästa etc. Annars blir jag sådär paranoid igen och tänker att snart lämnar han mig och jag blir knäpp och blir för på, skickar sms hela tiden, ska skriva på msn hela tiden och allt.

Sen är det ju så att jag fyller 20 i år och jag har kommit över det här stadiet i ett förhållande där man är gulligull 247 och ska vara på varandra hela tiden och mysa och kyssas vart man än går. Jag har nog aldrig vart den personen, och kommer förmodligen aldrig bli den. Jag är Beccan, hon som är självsäker på sig själv när hon är singel men när hon är i förhållande så behöver hon bekräftelse och kärlek i mängder för att jag ska känna mig bra helt enkelt.
Och grejen är att i ett förhållande så behöver jag inte gulligull för att visa mina känslor, för jag visar det hellre i ord.. eller i min kreativitet. Jag menar, titta bara på min vägg vid sängen. Den är fylld med känslor och smärtor och lycka och kärlek. Alla känslor jag känner finns på min vägg. Det som är synd är att ingen kille någonsinn har .. förtjänat att se mina känslor på det här sättet. Och det är synd. Finns du där ute? Du som får mig att lyfta på benet när vi kysser varandra för första gången? Du som får mig att bli så otroligt lycklig så att alla problem i hela världen försvinner?

Ja ibland undrar jag om jag kommer hitta någon som kan förstå mina behov och få mig att känna mig helt trygg och säker på mig själv och honom. Det återstår att se.

Oh yes indeed.

Jag kan inte direkt neka till att distans gör mig aningen svart, speciellt när han knappt har tid att prata eller nånting.
Han kanske ringde idag, men det var så man knappt hörde vad han sa pga all trafik i bakgrunden så det var jätte värt. Sen när han kommer hem så spelar han.. Svarar korta svar då och då när ett game är slut..

Sen hela grejen med att Joel är svart, just pga sitt förra förhållande, gör mig svart för det får mig att tänka på hur hemskt det måste vart. Tänker inte gå in på detaljer, tror inte det uppskattas att alla läser om vad som hänt direkt. Inte undra på att jag blir svart, hela världen är deprimerande runtom mig, och folk mår helt enkelt inte bra. Jag mår inte bra.

Det börjar bli lite läskigt, faktiskt. Blir osäker och känner att jag har ingen aning om vad som händer honom, vad jag vågar säga eller inte säga för att skrämma iväg honom, trots att vi vart vänner så länge. Jag vet inte alls vad han känner, och jag vet att jag låter som en jävla kärring som måste veta allt och allt om sin man men det är jag inte. Menar bara att det verkar som att min man inte bryr sig om att prata med mig -.- jag är lame och det är säkert överdrivet, men hur ska jag ens veta när vi knappt pratar.
Frågan är då om han är så självsäker på sig själv, och tycker att vi har det bra, så han känner inget behov av att prata med mig, eller om han bara tröttnat på mig och är säker på att jag kommer snart åka hem till honom ändå med tåget. 

Självklart förstår jag om han är trött efter praktiken om dagarna, och att det är därför som han inte vill att jag ska åka hem till honom nu under de närmaste 4 veckorna, då han inte kommer vara något sällskap pga tröttheten. Men jag tycker ändå att man väljer att prata med sin flickvän som finns 1h bort och som han inte träffar ofta, framför att spela dotA.. Ärligt talat så behöver jag inte ännu ett dotA-freak till pojkvän, det har jag redan haft och jag gillade det inte.

Jag vet iallafall hur Sarah kände när Alex hade sin fest och hon saknade Samuel så mycket, och vill vara med honom varje sekund för hon tycker om honom så mycket, men är så osäker för han kanske inte alls känner samma sak. Precis så känner jag just nu, och jag känner mig larvig, även om det är så man beter sig när man är kär. Det är sjukt jobbigt för man vågar inte riktigt säga något heller, just på grund av att verka larvig o dum i huvudet.

Jag är inte dum i huvudet och jag är inte larvig vanligtvis, men varför ska jag behöva bli det nu? Detta är ju sjukt.
Jag saknar oscar..

Jag frågar dig, Hemlig man på ITG, vad vill du av mig? Vad får du ut av att ens kommentera dina mogna kommentarer?
Jag föreslår att du säger vem du är. Men sen kanske du är för feg för det också, men med hjälp av din IP adress kan jag på några sekunder, med hjälp av ett par vänner, få fram dina personuppgifter samt vart du bor.
Sen är grejen ganska klar över vad som kommer hända med dig, och det hoppas jag att du förstår.
Min far, som nästan hela västerås vet vem det är, ser extra mycket efter mig, då jag är hans enda och förstfödda dotter.
Hans bästa vän, Jörgen Karlsson, ser mig som sin dotter han aldrig fått och ser väldigt mycket efter mig.
Sen har vi Pierre. Han har precis kommit ut från fängelset och ser gärna fram emot att hitta på ngt roligt och underhållande. Pierre är en väldigt nära vän, som vi ser som en familjemedlem.

Grejen är att jag ska inte ens behöva förklara detta för dig, för om du vet vem jag är, så vet du redan allt detta.
Så antingen låter du mig vara, eller så säger du vem du är. Eller så tar jag helt enkelt reda på vem du är på egen hand, det är mycket roligare när du får oväntat besök. Var beredd med en kopp kaffe, kanske Gevalia?

Fick nyss ett samtal från ett dolt nummer, och dolt nummer betyder oftast att det är mannenN som är i farten o ringer. Så jag svarade och det visade sig vara en annan man, och jag vart helt förvirrad. Trodde att det var ngn kompis som drev, eller att det kanske var den här killen som ringde förut då jag var tillsammans med Virre (när vi möblerade om i hans rum, och han ville ta telefonen o gorma, men jag lade bara på bla bla), för det lät så otroligt likt den killen. Anonym har en speciell dialekt, han låter som en bög.

De första sekunderna försökte jag få ut vem denne var och han drog ut riktigt på vem han var, och började förklara vem han var..
- Vi gick i skolan i samma byggnad
- Jag såg dig i katalogen
- Fick ditt nummer från hitta.se
- När jag ser något jag gillar så ger jag mig inte förrns jag fått det

Till slut gav han mig sitt namn, Zana. Jag känner ingen Zana och jag sa det men han gav sig inte utan började förklara att han inte vart i västerås på ett bra tag då han jobbar i Örebro, men nu är han här och ville träffa mig. Han befinner sig på Hammarby..
- Men häng med mig ut och drick lite öl under stjärnorna, och om du inte vill så har jag vin
- Gumman/Raring/Sötnos/Babe

När jag sen förklarar att jag är upptagen så säger han "Men vad gör du då?" Och missförstår mig totalt så jag säger att jag spelar tower defence wc3 så byter han ämne totalt och börjar prata spel och jag upprepar gång på gång, men jag menar att jag har en pojkvän och jag vill inte ut med dig.

Någon gång under samtalet så kommer Coffe, ungefär efter han frågade efter Emeliè's nummer så han kan prata med henne så att jag går ut med honom ikväll och efter att han sagt att han har spanat in min familj och mig ett tag. Sen säger han "du kan ju ta med dig din pappa om du vill". Och när Coffe pratar med honom börjar han hota Coffe och Coffe gör detsamma, och ringer kompisarna så att  de ska ut o döda, men jag sa nej det är ingen idé, låt det vara tills imorgon.

Det som stör mig är att jag vet inte om det var allvarligt, att det kanske är någon som försöker komma åt min pappa genom mig, eller om det är någon som driver. Jaja, Där har ni det, jag har en stalker!

Ah, imorgon åker jag till sthlm, igen. Känns underbart att snart få träffa älsko.

Idag har jag vart  i skolan och pluggat som en mask. Skrattat som fasen på elektroniken då jag förstörde mitt kretskort genom att borra mitt i av misstag. Fråga mig inte ens hur!
Sen direkt efter skolan så gick jag ut med Emeliè och Peter. Vart lite rörigt när jag kom hem, dom plingade på och jag skulle kissa, och precis då ringer Joel och vill med, sen när vi är ute så kom jag på Alle och Este, så vi väntade på dom ett tag vid rösegårdsskolan, sen skulle Madde komma till alles parkering så vi drog oss dit och mötte upp henne innan vi drog till Bby rampen. Skulle vart skönt o fått skata lite men fortfarande för kallt o blött så jag skiter it.

Idag var en bra dag, fastän vädret har vart helt kasst. Länge sedan jag mådde såhär bra och skrattade hela tiden! Beviset på att man kan fortfarande vara små fastän man är närmare 20, fantastiskt. Fick en speciell känsla i magen också, en såndär bekant känsla som jag får när jag trivs och mår ruskigt bra. Det känns nästan som när jag är kär, fast det är mer illamående hållet och samtidigt pirret och leendet på läpparna. Det är då jag vet att jag borde trappa ner lite på lyckan och gå hem lite, annars spyr jag nog. Vet inte säkert, då jag aldrig stannat länge nog i lyckan och väntat. Men jag är nöjd som det är (: jag har min lycka och jag vet att den finns runt hörnet.
Har  fortfarande lite av den känslan i magen, fast jag är ensam. Kan det vara för att det är musiken jag får av Este just nu? Det påminner mig om honom, och när vi är hemma hos honom och gör absolut ingenting, mer än att lyssna på musik och prata, jag och mina vänner. Jag älskar er mina kära.

Btw, nu ska jag städa.

Lyssnar på nightwish, jag känner mig frustrerad. Det hjälper, hah.
Ska snart duscha men först ett blogginlägg. Var inte i skolan idag, börjar bli som förut igen, alla känslor och allt såntdär som jag kände förra året. Grejen är att jag inte vet hur jag gjorde för att få bort känslorna, gå om trean IGEN? Nejtack. Jag vill ut o tjäna lite pengar, skaffa mig ett liv, plugga vidare.
Alltså för någon vecka sen så hade jag allt planerat och klart för mig hur jag skulle göra, jag visste precis vad som skulle hända i sommar, efter sommaren, på studenten, allt! Men nu vet jag inte ett skit och jag vet inte hur jag ska få reda på allt igen. Måste man behöva gå tillbaka till kurator.. ?
And what's pricken över bägarn (för att irritera E med mitt nya språk), så har pappa gått runt o vart.. Sitt ovanliga jag. Som vi inte har sett på ett bra tag och det har faktiskt vart lugnt och skönt när han vart sitt glada teddybjörn pappa. Men nu är han inte det och det göre lite obehagligt att vara hemma atm.

Som tur är så ska jag bort ikväll, tjejkväll hos E med Sarah. Jag ska kirra marängsviss, och få pengar av mamma/pappa innan då jag och E går och handlar grejerna. Jag längtar... Längtar också tills den 11e, även om jag har vart lite putt o lättretlig på sistone så menar jag inget med det, det är bara trams och jag som är överkänslig pga mens och nikotinberoendet.

Och detta är andra dagen utan nikotin, gr8 huh?

Nu har jag suttit i typ 2h och jobbar på Emeliès header till sin blogg, och imorgon får jag väll se vad jag kan åstadkomma med mina unika kunskaper på hennes blogg. Jag är nog ganska nöjd med resultatet? Jag tror jag förmedlade hennes beskrivning hyffsat bra, med tanke på att jag inte alls är van med requests, utan bara gör det jag känner för när jag väl är igång i photoshop.
Men den blev lite rockig med hennes 2 seriösa bilder, som visar hennes blonda sida och brunhåriga sida, och en bild där hon är sig själv helt enkelt, busig, bubblig och Emeliè! Oh så lite gröna färger för grönt är skönt, och bakgrundfärgen blir då mörk grå, för att det ser helt enkelt bäst ut så.

Annars så är jag lite nere, är aningen sur osv. Har ju klarat hela dagen utan nikotin också, redigt stolt.
Sen är jag nog lite sur på Oscar skulle jag vilja säga. De senaste dagarna har vi knappt pratat alls för han tittar på Naruto och är helt okontaktbar, förutom då han svarar på spam i en mening sen är han off igen. Så, kära vänner. Är det såhär ett distansförhållande fungerar? För jag har ingen aning om hur man ska gå till väga mer än att man ska väll försöka ses så ofta det går, och det gör vi den 11e nästa helg.

Det som stör mig är att han inte verkar fatta att jag är lite sur heller, för när han är off så blir jag off och tjyrig för att vi inte pratat på ett tag och wtf. Oh sen säger han såna där söta kommentarer och är allmänt bäst, så man blir bara ännu mer sur för att han är så.. bra!

Varför orkar jag ens sitta här och klaga över det? Inte som att han läser anyways. Hörsaldrig.

Ja måste bara posta en video, även om det känns lite tjatat o posta 2 st på rad, men den här ger mig gåshud på riktigt. Tycks inte gå att posta själva videon i min blogg atm (gud vet varför, ellerblogg.se) så jag länkar bara!

http://www.youtube.com/watch?v=BVUTQ7stBng&feature=related

Videon är en Live konsert med Pink Floyd - High Hopes, och jag skulle ge vad som helst för att få stå där och se dom spela live. När jag hör den här låten så blir jag genast gladare, och känner sommar känslan och jag känner hur mycket jag längtar till sommaren, att bara få vara med mina vänner, ta det lugnt i solen på bäckbyrampen, löga eller på gryta. Jag tänker speciellt tillbaka till sommaren -07 då det var bröderna och jag mot världen. Jag Alex Este Robban och Alle. Den sommaren var nog den bästa någonsinn, speciellt dagen då vi inte gjorde någonting, jag Sarah Este och Alex. Bara gick omkring i stan, lekte lite, satt i gräset och bara pratade, eller sa ingenting alls.
Det är nog den värdefullaste dagen i mitt liv måste jag säga, den 27e Maj 2007.

Nu när man är inne på sitt 20e år så förväntas man av andra vuxna, eller ska jag säga 20+, att man ska mogna och skaffa arbete och en framtid. Men jag vet inte om jag är redo riktigt än, man har ju hört att livet börjat när man fyllt 20!
Men å andra sidan så var mamma redan gravid när hon var 21 och fick sedan mig i september månad, och pappa kom hem från lumpen och började jobba direkt för att försörja sin lilla familj. Men det var på den tiden! Numera så ökar ju åldern för att skaffa en familj, genomsnittet i år ligger på 30, men ändå kan jag inte sluta känna stress för att jag börjar bli vuxen och måste skaffa en familj, även om jag inte ens är mogen för det än.

Jag menar att jag vill inte vara en gammal mamma, utan jag vill vara som min mamma, ung och har stil, kan relatera till sina barn och ha ungefär samma samtalsämnen som oss. Även om mamma och fler därtill inte hänger med dator snack då jag är en datornörd som kan en del?

Men grejen är att jag känner att jag mognar till för varje dag och det kanske är dags att skippa denna alternativa stil och skaffa sig en stil som passar ens ålder, gällande kläder och frisyr på håret, sminket etc. Till och med skärpa till sitt drickande?
Allt detta kom till min när jag för 5 minuter sen tog emot en video som Alex skickade till mig, och i den videon är det jag som har drucki träsprit för hela slanten och är jätte full och jätte pinsam. Man verkligen hör hur trötta Alex, Oll och Glenn är på mig och mitt svammel om ingenting och hela tiden försöker få mig att vilja åka hem till Alex och sova av mig ruset, men jag ignorerar dom totalt, för jag är ju full och glad.
Och när jag tittar på videon så känner jag att jag har verkligen förändras sen dom där tiderna då varje dag var party och vänner och man bara skulle ha kul, när jag nu om dagarna tänker på min framtid och hur jag ska klara sommaren om jag inte får något jobb, om hur jag ska kunna söka till högskolan nu när jag inte läst Ma C.
Jag är helt vilse i vuxenvärlden, samtidigt som jag försöker få ett grepp om hur allting fungerar.
Jag är nog inte redo trots allt. Kan man inte bara flytta från Västerås och leva rikt och bekymmerslöst?

Planerar redan nästa sthlm resa, kanske den 11e April? Vore ju inte helt fel faktiskt, då jag saknar Oscar ganska mkt (fastän jag nyss kom därifrån). Det jobbigaste är ju pengarna som fattas för tåg osv.. Tråkigt.

Nej jag vet inte vad jag vill ha fram av detta. Gå och lägg er.