Grejen är att jag är ingen "ok" tjej, jag är en jävligt bra tjej.

Precis som alla andra har jag haft motgångar i livet, inom familjen, vännerna och pojkvänner. Skillnaden mellan mig och de flesta är att jag har tagit lärdom av de upplevelser jag vart med om och vet hur jag ska hantera olika situationer på bästa sätt. Jag har lärt mit att stänga av känslor när det blir för jobbigt och jag vet när det är dags att låta en ny person in i mitt liv och jag vet när det inte är det. Jag vet när jag kan vara mig själv och rakt på sak, och när det inte passar sig.

Men nu är jag i den här återvändsgränden i mitt liv där jag inte vet hur jag ska bete mig, eller vad jag ska säga. Jag blir osäker, och jag är ingen osäker person, aldrig i livet. Jag är inte rakt på sak utan jag säger saker som man behöver analysera och tänka "vad menar hon egentligen" för att förstå vad jag försöker få fram.

Jag är inte såhär med alla utan med en enda person. Och jag försöker verkligen skärpa mig och ta mig i kragen och sluta vara så nervig och osäker, för det är varken charmigt eller sött. Jag försöker vareviga minut att vara mig själv mer och mer och slappna av, och vet ni vad? Igår så funkade det, jag var mig själv, jag gömde mig inte när jag behövde röka och jag satt inte stel som en kratta i soffan utan jag tog för mig och var avslappnad och det var det bästa som hänt mig, för allt vart så mycket bättre. Allt vart enklare att göra och prata om, och det är sånt som jag gillar. Simplicity helt enkelt.

Nu får vi väll se hur länge detta håller i sig.