Jag saknar att umgås som förut med Este, Alle, Alex osv. Det var tider, och det var dom jag förlitade mig på som fan. Dom var mina riktiga bröder en gång i tiden.

Om jag kunde dra tillbaka tiden lite så hade jag haft Emeliè där uppe bland hjältarna, dvs mina bröder. Det var dom som gjorde mig lycklig och nu har jag uppdraget att rädda en av mina bröder, så som han räddat mig ur mitt miserabla liv jag hade då. Och kanske fortfarande har?

Uppdraget pågår.